Första inlägget

Jag vill skriva igen. Det var länge sedan jag försökte, och på senare tid har jag märkt att jag saknar det.
Länge kändes det som min grej att skriva. Det betydde allt och jag övade jämt. Jag minns inte exakt när jag tappade bort det, men att inte skriva har lämnat ett tomrum.

Det är svårare nu. För tio år sedan skrev jag av jublande längtan och rivande sorg. Så känner jag inte längre. Mycket av det som kunde hända, har hänt. Jag är en pappa nu, i ett parhus med en lagom stor trädgård. Jag har ett jobb och en sambo.

Idag var en mycket varm dag. Joni med kusin och grannbarn sprang i vattenspridare. Jag stod vid grillen och vände på kyckling. Nu är det sent. Värmen är kvar i huset. Jag och min svåger Oskar har stannat uppe. Vi sitter på varsitt håll med folköl.
Det har varit en väldigt bra dag.